Svar till Expressens: “Ibland är det rätt att kränka elever”

Jag har bojkottat Expressen i många år eftersom jag anser att det är en skvaller och fascist-tidning. Men igår satt jag och läste ett inlägg på “Barn i Behov”s facebook sida och kunde inte annat än kommentera, eftersom där fanns kränkande kommentarer. Normalt är jag ingen facebook användare och inte bloggar jag på svenska heller, eftersom jag totalt struntar i att ha en svensk publik för mina åsikter. Men ibland måste man göra undantag. En person uppmanade till att skriva in till Expressen och klaga. Men nej tack. Jag godtar inte att någon redigerar mina åsikter eller inskränker min yttrandefrihet längre.

Vad satte igång facebook debatten? Jo, Expressen skrev en ledare om att det är så fruktansvärt synd om dagens svenska lärare. De blir psykiskt sjuka av att jobba i de svenska stökiga klasserna. Och tar de i med hårdhandskarna för att få bukt med barn som “lever rövare”, så blir de anmälda för misshandel eller kränkning, av sårade föräldrar. Det är vad ledaren säger. Och de har tagit upp ämnet eftersom en pojke satt och filade med sin linjal på sin bänk och läraren tog brutalt och eskorterade ut honom från klassrummet eftersom han störde ordningen. De flesta svenskar kommer skaka på huvudet när de läser det och tycka, rätt åt ungen.

Men som vanligt lämnar tidningen sanningen utanför. Mamman som startade debatten, är förmodligen pojkens mor. Och som alla föräldrar till neuropsykiatriskt handikappade barn, så kunde man ju räkna ut att barnet som levde rövare har Aspergers syndrom och ADHD. Många av dessa handikapp kommer hand i hand, det ena utesluter tyvärr inte det andra. Vad tidningen skulle ha frågat sig i stället, var naturligtvis, varför reagerade pojken som han gjorde?? Varför sitter han och filar med linjal på bänken? Det gör en gråtfärdig att varje dag inse hur dumma i huvudet folk är, som sitter med universitetsutbildning och som skall informera om dagens Sverige. Första saken jag fick lära mig på journalistutbildningen var OBJEKTIVITET! Nej, en ledare behöver inte vara objektiv, samtidigt förstår inte “faster Agda ute i på landet”, att författaren är subjektiv! Och det är för “faster Agda”, en tidning skall skrivas, enligt min journalistik lärare.

Nåväl, faster Agda. Du lär inte gå från Expressens ledare till Ellen Notbohms bok “10 saker varje barn med autism önskar att du visste”. (Fritt översatt) Nummer nio som egentligen borde ha varit nummer ett, enligt min mening, eftersom det är detta som samhället och skolan får se, men kanske inte allt det andra, är: “Identifiera vad som orsakat min härdsmälta. Härdsmältor och explosioner är hemskare för mig, än för dig. De uppkommer eftersom ett av mina sinnen har belastats över sin kapacitet eller på grund av att jag tvingats passera gränsen för vad min sociala kapacitet förmår. Om du kan hitta orsaken till min härdsmälta, så kan den förhindras i framtiden. … Kom ihåg, att ALLT JAG GÖR är kommunikation. Den talar om, när mina ord inte räcker till eller inte finns där alls, hur jag reagerar på vad som sker runt omkring mig.” (Kapitäler tillagda av vederbörande, eftersom en kommentator personligen attackerade mig med att vara omodern, när jag säger att de kan inte rå för hur de reagerar. Då är alla psykologer och autistiska barn omoderna!) 13-årige autistiske Naoki Higashida från Japan håller med i sin bok “Orsaken till att jag hoppar”.

Notbohm återkommer i ett längre kapitel om härdsmältor. Eller meltdowns som det heter på engelska. Dessa härdsmältor är alla skrikande, “klara budskap från ett barn som inte på något annat sätt kan säga dig eller visa dig att något i dess omgivning har förorsakat att dess känsliga neurologiska banor helt har spårat ur eller gått överstyr.” “Vi måste ALLTID utgå från att barnet skulle ha agerat på ett acceptabelt sätt OM DET KUNNAT!” Att barnet inte lyder, har inget med brist på motivation att göra. Vad lärare och alla andra måste göra, är att vara detektiver. Vad har triggat alltihop. Vad får pojken att fila med linjalen på bänken? Vad får ett barn att skrika och storma ut ur klassrummet? Vad får ett barn att börja kasta saker runt omkring sig? Detektiven dvs. läraren, har en stor uppgift. Är det biologiskt? Hungrig? Trött? Är det psykologiskt? Är det omgivningen? Och i nio fall av tio, är det alltid omgivningen.

Autistiska barn får om och om igen gå igenom frustrationen att inget blir som de tänkt sig, kraven som satts går inte att uppnå, de förstår inte ens vad de skall göra. Inget fungerar, varken motoriskt, socialt eller språkmässigt. De blir också ständigt besvikna eftersom vi vuxna inte alltid kan hålla vad vi lovat och vi kan inte se till att allt förblir detsamma. Vi lever i en värld där allt skall gå fort och vi omges av en väldigt självisk värld. Det hinns inte med att försäkra sig om att allt förblir rutin och familjärt för dessa barn. Och hur är det med alla kränkningar, alla de som läraren väljer att blunda för. Min sons klasskamrater har påpekat att han är fet, när han är lång och smal, de säger till honom att de önskar att han vore död, att han är korkad eftersom han måste ha lektioner med ettans elever fastän han går i tvåan, att de vill att han skall sluta på skolan. När pojkarna på skolan smutsat ner på toaletten eller kissat utanför stolen, skall jag säga, så blir han alltid beskylld och utskälld av städpersonalen. När han sitter och leker snällt i ett hörn av skolgården, eftersom ingen vill leka med honom, så kommer de andra eleverna fram och säger elaka saker, kastar saker på honom, förstör det han gör, allt för att trigga en härdsmälta och det är precis vad de lyckas med. Men lärarna kan inte förstå varför HAN gör som han gör. Men så får det ju inte gå till hör jag någon säga. Nej, men så går det till när vi vuxna låter det ske. Har ni inte suttit och sett “Rännstensungar” och 30-talets mobbing? Det är väl inget som förändrats på 80 år?

Jag anser mig själv som fullt normal, men under hela min grundskoletid blev jag utsatt för mobbing. Det var mitt namn det var fel på, att jag bar glasögon, att min mor sydde mina kläder men framförallt, att jag gick i arbetarklass-skolor i en arbetarklass-stad, där allas mål var linan på Saab eller Volvo. Jag var smart, jag älskade skolan för den lärdom jag där fick inhämta och jag fick högsta betyg i mina ämnen. Det ser barn inte som något positivt, utan som en brist som man skall slå ner på. Jag lärde mig tidigt att sätta poker ansiktet på. Visa ingen reaktion, så tröttnar VISSA mobbare. Jag lärde mig att gråta inombords. Men mina söner med autism och ADHD, har inte den spärren. Det sociala sinnet fattas i deras hjärnor från födseln, enligt engelska psykologen Uta Frith, som är en expert på autism. Vi andra har fötts med det och använder det så fort vi kan. Men mina söner har det alltså inte och de får härdsmälta i stället, när de utsätts för mobbing.

Härdsmälta lär du också få se när barnet inte tycker att saker är rättvist. Men vad är rättvisa? Enligt min facebook attackerare så har rättvisa med massan att göra. De skall ha rätt att bestämma vad som är rättvisa eftersom de är fler. Men psykologer anser att den rättvisa vi talar om idag, är inte den rättvisa dessa barn behöver. De behöver inte lika utan de behöver vad de specifikt och individuellt behöver, för att nå framgång.

Jämlikhet är inte alltid Rättvisa. Rättvisa är när alla får samma chans till att lyckas!

Jämlikhet är inte alltid Rättvisa. Rättvisa är när alla får samma chans till att lyckas!

 

Varför lever då Expressen-pojken rövare? Vems fel är det verkligen att läraren blir psykiskt sjuk? Vad svenska befolkningen och ledningen på Expressen inte verkar fatta, är att pojken reagerar på något som vi har skapat. VI inte pojken! Vi har ett samhälle idag som inte vet vad solidaritet innebär längre. Vi har ett samhälle som leds av politiker som glömt hur den verkliga världen ser ut. Dagens Sverige lever på sina forna segrar. Bästa skolan i världen. Inte längre. Och det har inte med barnen att göra alls. Varken de normala eller de med ADHD och autism. Allt bottnar i vad clownen i “Cabaret” sjöng om: “Money makes the world go around!” Jo, världen styrs av pengar och den styrs av människor, vars ändamål är att portionera ut dessa pengar till de som skriker mest. Men barnens skrik överröstas, det är ingen som hör dem och deras föräldrar körs över likaså.

Min kommun säger att de inte har råd att ha mindre klasser än 30, universitetsstad som den är! Men ändå gör kommunen och dess politiker allt för att motarbeta friskolorna, som oftast inte kan locka till sig så många elever för varje klass. Hur i hela friden skall dessa barn som behöver lugn och ro, kunna fungera i skolklasser med 25-30 barn? Är det någon på Expressen som har suttit i ett rum med 30 skolbarn? Är det en slump att skolsköterskorna tvingas sätta upp ett elektroniskt öra i klassrumen för att varna för höga decibel? Ett barn som hör ALLT, minsta knappnål falla, som har överkänsliga sinnen, kan inte hantera en sådan situation. Ett barn kommer sitta och fila med en linjal för att få utlopp för den frustration han känner. Ett annat barn kommer skrika. Ett tredje kommer hålla för öronen eller sticka, vilket är vad min ene autistiske son gör. Eller kommer springa runt och flaxa med armarna vilket är vad min andre son med autism gör. Min son med ADHD går och sätter sig på toaletten i 20 minuter. Alla barn med neuropsykiatriska handikapp reagerar. Sättet skiljer sig åt eftersom de alla är olika individer.

Vad som fick my fly förbannad när jag läste mammans insändare på Facebook, var inte det hon sa, för det är vardagsmat för oss alla, utan de dumma kommentarer som en viss Tony Arvidsson och senare, fler stod för. Och jag har valt att nedanför redogöra totalt för denna så kallade konversation, eftersom han är ett sådant klockrent exempel på den smygnazism, som både jag och Imre Kertész kallar detta svenska beteende (se post om hans dagbok “… From Budapest To Berlin”). Man säger att det är helt okej för dessa barn att existera, man har till och med lite ömma känslor för dem, och visst har de rätt till utblidning. (Man får inte säga annat om man inte vill bli anklagad för att vara politiskt inkorrekt.) Men håll dem långt borta från mig och mina barn! Varsågod, läs och begrunda:

Tony Arvidsson på Facebook: “Jag håller med om att barn som har Aspberger eller andra sjukdomar, speciellt inom autismspektrat, ska ha rätt till en utbildning och skolgång där dom kan mötas av personal med kunskap och resurser. Dock anser jag också att min helt vanliga 7 åring ska ha samma rättigheter och få lov att lära sig i en miljö där han inte ska riskera att bli utsatt för fysiskt våld eller att en lärare inte har tid att hjälpa honom för att någon annan elev kräver lärarens hela uppmärksamhet. Det pratas så ofta om att visa förståelse, men det måste också göras åt andra hållet och hur man än vrider och vänder på det kan det aldrig vara rätt att massan ska behöva lida pga enskilda individer. Att visa förståelse och till viss del anpassa sig är aldrig fel (vilket jag lärt mig speciellt små barn är mycket bra på om dom får riktig information) men man ska inte behöva lida.”

Mitt svar: “Så Tony Arvidsson m.fl. tycker att allmänheten skall skyddas mot dessa vilda och hemska barn. Förlåt men för mig låter detta som 30-talets Nazi Tyskland där det bara fanns plats för friska och normala människor. Nu är det så att fler och fler svenska barn får diagnos autism. Vart 48:e barn. Men vad händer med lagstiftningen, vad händer med samhället som skall ta hand om alla dessa barn med diagnoser. Ingenting. Jag har tre barn med autism och en med ADHD. Skall de avlivas tycker du, Tony Arvidsson, så att ditt barn kan gå säkert? De är inte sjuka. Autism och ADHD är handikapp som barnen aldrig kan botas från. Och det är inte jag som förälder som väljer att de skall gå i vanlig skola. Det finns inget annat att välja på i Sverige. Skall lärare ta i hårdare? Ja, då tycker jag alla vi föräldrar med handikappade barn, skall polisanmäla skolorna för att de inte uppfyller den vackert formulerade skollagen. Jag börjar undra om den fungerar eller efterföljs på en enda svensk skola. Skall vi få ett land med vart 48:e barn som sitter hemma, för att de inte är välkomna i svenska skolan?Jag är såååååå trött på att min ene son skall straffas för “dåligt beteende”. DET FINNS INGET DÅLIGT BETEENDE HOS AUTISTISKA BARN! De reagerar på omgivningen. De planerar inte sina dåd. Deras “härdsmälta” är en reaktion som de inte kan påverka själva.

Tony Arvidsson svarade ilsket med ett personligt påhopp:  “Ursäkta, men om du inte kan läsa mina ord utan att lägga dina egna värderingar i det hela kommer debatten inte att ta sig mycket längre. Inte en enda gång skrev jag att de inte har rätt till sin plats i samhället, jag vågar tom påstå att jag påpekade motsatsen. Jag säger heller inte att de har “dåligt” beteende. Gällande debatten om den ökade diagnossättningen, då speceillt ADHD får vi ta en annan gång då min syn på denna explosionen är rätt stark och inte PK. Jag har dock en betydlig klarare bild av autister och betydligt mer mjukhjärtad till dessa människor. Oavsett orsaken till hur dom beter sig så ska handlingen inte gå ut över andra människor. Dina egna argument måste även gälla åt andra hållet. Din inställning till det hela skriker rätt ut att mina barn ska vika åt sidan för att dina barn inte kan hjälpa sig själva. Du liknar mina åsikter vid nazi-tyskland?! Nåja, det fanns inskrivet i lagen under första halvan av 1900-talet att om man orsakade en trafikolycka när man var full skulle det vara en förmildrande omständighet då man inte kunde ta ansvar för sina handlingar under rus. Undrar hur modern din inställning kan vara…”

Med andra ord säger han och andra, att de får existera men på annan plats. Och eftersom svenska samhället inte har någon annan plats för denna så kallade minoritet, än den vanliga svenska skolan, så måste de vanliga normala barnen skyddas och har som majoritet mer rättighet till utbildning, än de handikappade barnen. Jag struntar egentligen i grund och botten vad denne Tony säger, för han visar hur lite han kan om både ADHD och autism och DET är omodernt. De är inga sjukdomar. Och folk kan skrika hur mycket de vill om att det är för många som får diagnoser idag, så att alla diagnoser måste tas med en nypa salt. För oss som sitter i smeten existerar inga feldiagnoser. Vi lever med barn utan bromsar, som uppfyller varenda litet krav på diagnoserna de fått och det är en skymf att höra människor ifrågasätta dem.

Men ja, jag förstår helt och fullt hur en förälder inte uppskattar att dess barn får sig en dänga av sin autistiska klasskamrat eller sand slängd på sig osv. Samtidigt tycker jag att som förälder till fyra handikappade, barn liksom tre normala, att man som förälder inte kan vara enkelriktad. Den attityd som Tony m.fl. framhåller gör deras barn till mina barns framtida eller redan existerande mobbare. Han talar om massan som skall styra och beskyddas. Vem skall skydda de autistiska barnen och dem med ADHD?Fattar ingen att vi föräldrar skriker som vi gör för att våra barn far illa var de än befinner sig? De är andra klassens elever från första början. Jag har inte mött ett enda barn med ADHD, Asperger och Autism som INTE är mobbad. Mobbning är deras vardag. De är inte välkomna någonstans och i förlängningen, inte deras föräldrar heller om de inte vill trotsa alla och tvinga sig på dem med sina barn. Samhället och svenskarna får oss att skämmas för att vi och våra barn existerar och hur har vi mage att kräva något? Och som mobbningsoffer kan jag säga, att det gör inget för självkänslan. Tvärtom. Våra barn med autism osv. utsätts dagligen för så mycket klander att de inget självförtroende har alls. Så kom inte här och tala om att massan är offret.

För alla er som inte ser tecknen, så skall denna omoderna människa som jag anklagats vara, fast jag lever på internet och läser alla de senaste rönen, vilket människor som Tony tydligen är för svenskt intorkade för att göra, så skall jag informera om att 1933 kom ett parti i Tyskland till makten som sa att bara de som kunde tillföra landet något, skulle få lov att leva. Massan var de starka och hade alla rättigheter, de svaga skulle minsann inte dra ner dem. Så T4 programmet instiftades och alla handikappade föstes samman och gasades. Så fanns det bara vackra normala människor kvar. Samtidigt utpekade man naturligtvis alla andra som kunde dra ner samhället i dyng nivå. Judar. Zigenare. Religiösa. Imre Kertész förutspår att vi är på väg dit igen. Se bara på EU-parlamentet. En hel sektion med Nazister, gömda bakom vackra kostymer denna gång, men armbindlarna och hakkkorsen hänger hemma i garderoberna . I Ungern härskar Jobbik på gatorna och det är helt acceptabelt att tala om den kommande utrotningen av judar. Även i Sverige är det helt acceptabelt att tala om Israels utplåning och dess invånare. Som Kertész säger, sedan kommer turen till resten av världens judar och vem tror ärligt att det kommer stoppa där? Vart 48:e barn har autism… Sverige hade sitt eget T4 program. Glöm inte det! I vårt land har folk tvångssteriliserats och lobotimerats långt, LÅNGT in på 1900-talet. Så länge sedan var det minsann inte! Och Sverigedemokraterna går framåt.

Om det är omodernt att titta på historien och titta på de gamla kännetecknen i dagens svenska samhälle, ja då är jag stolt över att vara omodern. Kertész säger att det är politiskt korrekt idag, att stå för det man inte vågade stå för i Europa på 30-talet. Tyvävrr håller jag med. Och det är inte omodernt att lära sig av sina och sina medmänniskors misstag. Inte heller är det omodernt att läsa in sig på handikapp och de former de tar sig.

Autism är ingen sjukdom. Om vi skall kalla det sjukdom så måste vi kalla blindhet, dövhet, att sitta rullstolsbunden, sjukdom också. Det här är inget som kan botas. Precis som man ger en blind en blindskriftsmaskin och böcker med blindskrift att studera i och en döv ett eget språk med tecken och kanske en hörapparat, så måste de autistiska och ADHD barnen, få de hjälpmedel som de behöver. Nu sitter deras största problem i hjärnan med brist på viktiga substanser (autism) eller överproduktion (ADHD) av dem. Vad de behöver är inte att en lärare brutalt skall sätta naglarna i dem eller lyfta dem ur klassrummet med mer eller mindre våld bakom. De behöver lugn och ro, de behöver rutiner som inte bryts, de behöver ett språk som de kan förstå, de behöver en person som hjälper dem med den social biten, som de aldrig kan lösa själva. Deras behov är stort. Men en person som ådragit sig HIV eller som varit med om en trafikolycka, kräver också mycket av samhället. Skillnaden är att ingen nekar de senare det de behöver. Ingen nekar en blind person hund, blindkäpp, blindskriftsmaskin osv. Men det finns inga pengar för alla dessa barn vars diagnoser eskalerat mycket på grund av alla nedskärningar som skett. När det fanns pengar, så var klasserna mindre, det var tyst på lektionerna och varken barn med ADHD eller autism behövde drabbas av att höra ett konstant surrande runt omkring sig, mobiltelefoner som plingar av SMS-signaler, … Vi har i mångt och mycket skapat den oro, som fått dessa barn, speciellt de med ADHD, att inte klara klassrumssituationerna längre.

Det var lätt att få svenska skolan att åka rutschkana utför. Men det är inte lika lätt verkar det som, att få den på rätt kurs igen. Ovanstående Tony talar om resurser till barnen som behöver hjälp så att hans son kan få ha sin lärare ifred. Nu är det så, att de skolor som gör sig omaket att skicka in ett lass med papper, som dokumenterar ett barns behov av assistent, får ofta avslag. Det finns bara så mycket pengar att portionera ut och pengarna motsvarar inte nivån på behovet. När inga pengar ges, har skolan “att välja mellan iPads till en klass med normala barn eller att pengarna skall gå till hjälp åt ett barn”. Gissa vad kommunen väljer Tony Arvidsson och Expressen? Massan är ju viktigast. Eller som rektorn för vårt upptagningsområde sa till mig “Min skola är för normala barn!” Så jag valde en annan skola som inte heller hade några pengar. De hade ingen lust att söka tilläggspengar eftersom de tar för givet att de inga skulle få, eftersom de är friskola. Och där finns inga pengar att avsätta till fortbildning. Inga pengar att be om utbildning från skolornas resurscentrum, inga pengar att skaffa in DVD-filmer eller böcker från Attention och Asperger & Autism Förbundet, så att lärare kan förse sig själva med kunskap. Inga pengar att gå på de föreläsningar dessa förbund ger eller de som de få autisiska friskolorna ger.

Men det finns faktiskt ingen ursäkt för att vara omodern i dagens Sverige, som nu denna Tony anklagade mig för att vara. Kan utbildningen börja i de lägre lagren, bland befolkningen, så kan vi sedan skriva makthavare, skolmyndigheter och press på näsan! Vi är ett av de mest uppkopplade länder som finns, all information finns där ute på nätet. Det är bara att ställa er på surfbrädan och välja och vraka bland alla de artiklar som ligger uppe om både ADHD och Austism. Det finns en uppsjö av böcker och fortbildning att tillgå för privatpersoner. Att sitta och klappa sig själv på ryggen och säga att allt för många diagnoser ges i Sverige och att det egentligen är föräldrarna som brister eller att se om sitt eget hus och bara bry sig om massans normala barn, det stinker! Det finns en anledning till att varje barn i Sverige med diagnos har fått den diagnos de fått. Skolan har krävt testning. Förskolan har krävt det. Föräldrarna har märkt att det här barnet inte är som alla andra barn. Tillsammans har man krävt att få svar på varför. Men det är efter detta som vägarna skiljs åt. Föräldrarna har fått svar på varför deras barn agerar som det gör men skolan har inte pengar att göra något åt det hela. De råd de får på BUP och/eller på habiliteringen går in i ett öra och ut genom det andra på grund av bristen på pengar. Och ovanstående instanser informerar alltid föräldrarna med att “vi kan inte tvinga skolan att göra som vi säger, vi kan bara ge råd”. Det finns en orsak att Sverige är sämst i Europa på att ge neuropsykiatriskt handikappade barn den hjälp de behöver och i förlängningen betyder det att lärarna inte mäktar med. Det Expressen, är vad ni skulle ha skrivit om! Inte att lärarna skall ta ut sin frustration på de svaga, de som bara ropar med sitt agerande, att det är något stort fel på systemet!

 

Något för Sverige att vara stolta över. Vi är bäst i Europa på att vara sämst. Vad säger ni på Expressens redaktion om det?

Något för Sverige att vara stolta över. Vi är bäst i Europa på att vara sämst. Vad säger ni på Expressens redaktion om det?

 

Advertisements

Comments Off on Svar till Expressens: “Ibland är det rätt att kränka elever”

Filed under What's Up

Comments are closed.